måndag 19 september 2016

ENSAMHET - en illusion?



Att upplevelsen, känslan av total ensamhet skapar naken smärtsam sorg vet vi nog alla. Den ofrivilliga ensamheten som alla upplevt någon gång. Att vara ensam mot världen, oförstådd, osedd. Lämnad utanför av alla. Totalt ensam i hela vida världen. Älskad av ingen.

Men, vem är det egentligen som säger att vi är ensamma? Det finns ju en massa människor omkring oss, människor som känner precis detsamma som vi. Går vi inte alla omkring i vår egen lilla bubbla av ensamhet, rädd för andra, desperat längtande till gemenskap med andra? Den totala enheten.
Så vem skapade denna ensamhetsbubbla? Var det egot? Egot som vill befästa separationen, särskiljningen från andra. För att utveckla vår unika identitet. Den som behövs för att skapa helhetens komplexa energimönster. Är det så att separationen till slut leder till enheten?

Jag är helt övertygad om att vi alla är Ett. Beroende av varandra och att vi tillsammans kan skapa underverk.

För ensamheten är också en skapare; musik, konst och stora litterära verk är ofta sprungna ur stor ensamhet. Ett ibland desperat sätt att bli delaktig i den stora gemenskapen. Bli erkänd. Vara betydande.

Så, är då ensamheten inte en illusion - en illusion vars syfte är att sätta igång våra skapande förmågor?

Kanske har den även andra syften.


Men det tar vi en annan dag.

Publicerad 2008-09-22 i Metrobloggen

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar