Kamp

Jag har länge tänkt att kamp är något negativt, något som tar kraft från oss, som ger tung energi. Eftersom jag är övertygad om att det vi lägger energi på växer sig starkare vill jag inte lägga den på kampen.  ”Jag kämpar inte mot krig, jag verkar för fred”.

Men nu undrar jag om vi inte först behöver förstå kampens väsen, upplevt den tillfullo, för att med hjärtat inse att det finns ett bättre sätt. Som ett barn som först måste lära sig ramla innan det lär sig gå.

Under många år hade jag återkommande besök i gränslandet mellan sömn och vakenhet av något som fullkomligt skrämde skiten ur mig. Jag kunde ligga i min säng och uppleva att något hemskt kom in i rummet – och jag kunde inte röra mig! Kroppen var som förlamad, men jag kunde känna hur någon satte sig på sängkanten, tog tag i mina vrister, rispade insidan på mina lår. Och jag visste att det ville tränga in i mig, suga ut min energi. Jag kämpade mentalt emot med alla krafter jag kunde uppmana, ”försvinn”, ”du kommer inte att få något från mig” etc. Jag kämpade också för att vakna helt, för att kunna röra på mig. Till slut lyckades jag slita mig ur förlamningen, med hjärtat galopperande som en helskärrad häst. Ibland kunde jag ha upplevelsen flera gånger per natt.

Efter att ha haft det så här i flera år funderade jag självklart över, dels vad besökaren var, men mest hur jag skulle göra för att bli av med den. Sakta växte insikten att ljuset var ”verktyget”, ljuset som alltid övervinner mörker. Då hade jag kommit så långt i min personliga utveckling att jag kunde uppleva ljuset, kärleken, inom mig. Under processen med att behandla det traumatiska, tidigare förträngda minnet av en våldtäkt på mig som femåring använde jag kärlekens ljus, från mitt hjärtas oändliga universum, för att lysa upp rummet där våldtäkten skett. Och det fungerade! Rummet kändes lättare och så gjorde jag.

Så nästa gång besökaren kom kämpade jag inte emot utan såg den mörka ”varelsen” i de röda ögonen medan jag skickade kärleksljus på den. Och den krympte! Som när luften går ur en ballong blev den till en liten trasa. Sedan dess har jag inte fått fler besök – och det här var för 4 år sedan.

Här kommer värdet av kamp in, för jag tror uppriktigt att jag inte förstått kraften i kärleksljuset om jag inte först tvingats testa kampens styrka.

Det här ljuset använder jag också när jag är ute i en stressig miljö, t.ex.  bussar och tunnelbana i rusningstrafik. Eftersom jag är mycket känslig för andras känslor och energier har det tidigare varit mycket jobbigt att vistas i dessa miljöer, jag försökte stänga om mig, men det tog på min energi. Att skicka ljus från hjärtat är mycket enklare. Och så sprider det glädje, det kan jag känna och även se.

Så nu tackar jag min besökare för gåvan den gett mig.

*