Innebär inte det att
omfamna, acceptera alla mänskliga egenskaper? Allt som bor inom oss. Storhet
och styrka likväl som svaghet och rädsla. Ljus som mörker. Kärlek och
medkänsla. Avund och misstänksamhet. Allt det som gör oss till människor. Som
vi alla bär med oss. Att förneka de så kallade mörka sidorna är att ge dem
makt. Makt att verka i det fördolda.
Vi har allt inom oss,
men vi väljer själva hur vi ska agera. Vad vi släpper fram är vårt val. Och det
vi visar för andra får vi oftast tillbaka. Glädje ger glädje, vrede aktiverar
vrede. Hur enkelt som helst.
Under en tid nu i höst
valde jag sorg och smärta i dess rena fullkomliga form. För att bränna bort ett
gammalt trauma som helt plötsligt visade sitt ansikte och plocka fram skuld och
skam tog jag även vreden till hjälp. Jag föll sönder, allt var en kamp för att
hålla ihop alla bitar. Att behålla mitt förstånd. Att hitta mitt värde.
Till
slut insåg jag att det var nog med smärta och mörker. För denna gång. Helt
hudlös, skyddslös och som en fågel Fenix föddes jag åter ur askan. Förändrad?
Ja, jag tror det. Jag känner mig hel. Fullkomligt hel.
Tänk att allt det som
jag tidigare förnekat inom mig kan jag nu se för vad de verkligen är. Resurser
att använda efter eget val.
Idag, just nu, väljer
jag kärlek och glädje.
Som
jag oftast gör.
Publicerad 2008-12-15 i Metrobloggen Min vän Smärtan.
2016-10-30. Jag är fortfarande i utforskarprocess av mina inre skuggor, att lära mig omfamna ALLA mina känslor - och kommer att vara så i resten av mitt liv. För det är det som är så spännande med personlig och andlig utveckling - man blir aldrig färdig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar