Jag
har återigen satt mig i skolbänken – och jag älskar det! Jag älskar de nya
insikter som kommer till mig med de nya kunskaperna.
Just
nu läser vi om cellerna – och jag är SÅ fascinerad över deras komplexibilitet
och intelligens. Cellen som samarbetar med andra celler för att skapa vävnader,
organ, organsystem – de som utgör hela vår fysiska kropp.
Cellen
som kommunicerar med andra celler för kroppens optimala bästa. Celler och system
som är i harmoni med varandra – mestadels.
Den
berömde fantastiska fotografen Lennart Nilsson har bl.a. skapat en film ”Cellstaden
– Resa till livets kärna” – en mycket sevärd film – och att se den gav mig en
ny förståelse för allt fantastiskt som händer i en cell. En cell har en hel infrastruktur med ett "stadshus" – cellkärnan som styr – transportleder (endoplasmatiskt nätverk), fabriker; (ribosomer
som bygger protein, mitokondrier som skapar energi m.fl) städpatruller, (lysosymer)
återvinningsstationer, postterminaler (golgiaapparaten). Plus säkert en massa
mer vi ännu inte kan se med våra nuvarande instrument.
Och
plötsligt ser jag cellen som en metafor för vår värld.
Ett
mikro - makrokosmos.
Jag
ser cellen som individen, vävnaden som omgivningen - staden, organet som landet,
organsystemet som världsdelen och kroppen som planeten.
Vi
- cellerna har olikheter, olika syften men det absolut största syftet är att se
till att vår kropp – vår värld, vår planet, överlever.
Då
borde vi väl kunna samarbeta som celler gör?
(Ok,
de flesta celler samarbetar. Cancerceller ser jag inte som goda samarbetspartner.
Men troligen fyller de också en funktion. Kanske för immunförsvaret – eller något
mer. Det får jag läsa mer om senare).
Jag
önskar att alla kunde förstå att vi är alla en viktig del i vårt Kosmos, vårt
Universum. Vi är celler/individer som alla gynnas av samarbete – över alla gränser;
vävnad/stad,ort, organ/land, organsystem/världsdel och kropp/vår planet.
Att
lära mig mer om kroppen lär mig mer om hur vårt samhälle kan fungera som bäst.
Genom samarbete!
Har jag sagt att jag älskar mitt liv, mitt "jobb"?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar