MIN TROGNA VÄN

MIN VÄN - FÖRLÅT  MIG!

Fick mig en riktig näsknäppa nyligen när jag noga granskade mitt tidigare beteende. Och det var inte vackert!

Så, min allra bästa och äldsta vän – här kommer min bekännelse.

Om jag tänker efter har jag varit en hemsk vän som aldrig har lyssnat på dig och dina behov utan alltid krävt att du ska ställa upp för mig i alla situationer. Vilket du också gjort. Du var den starka, smidiga och vackra varelsen som drog blickarna till sig – och jag solade mig i din glans.

Men jag var inte nöjd med det, jag tvingade i dig sprit, droger, skräpmat på fyllan – för att inte glömma alla cigaretter. Ungefär ett paket om dagen i trettio år. Men du klarade det också utan att få den typiska ”rökarhyn” – eller lungcancer.

Varför gjorde jag det? Ville jag utmana dig? Eller bestraffa dig för att du svek mig som femåring?

Jag pressade dig också på jobbet, ”klart du klarar lika tunga lyft som killarna”, ”visa nu att du är bäst”, ”lite ont? det har vi inte tid med – här har du några värktabletter”, ”feber? Kom igen nu, en alvedon sen är du på banan igen”.  ”bakis? skyll dig själv – och som straff går du till jobbet!”

Att inse att en så känslolös diktator bor inom mig var… omtumlande och ångestladdat. Var kom denna osympatiska person ifrån? Vad låg bakom alla dessa utfall mot dig, min närmaste och äldsta vän?

Så min närmaste uppgift är att förstå vad – och varför jag reagerat som jag gjort.

Men redan nu vill jag be dig förlåta allt. Och ge dig min stora tacksamhet.

Jag kunde inte fått en bättre kropp - eller en finare vän. För du har ju gett mig så mycket av livets njutningar, så många sinnliga upplevelser av livets skönhet. Så mycket passion och total närvaro. Så många känsloupplevelser att hela färgspektat inte räcker till.


Idag, kanske för första gången, kan jag säga att jag älskar dig! 

Och jag lovar dig, min kropp, att lyssna på dig, att respektera dina behov. Och aldrig mer mata dig med skräp eller fylla dig med stress.

Ok – jag lovar i all fall att försöka.