söndag 26 april 2015

Målandets terapi



Jag har nyligen återupptäckt målandets terapeutiska helande kraft. Jag visste det som barn, jag såg det hos min första man som inte med ord kunde tillåta sig uttrycka sin sorg över faderns död - men han målade den.
Han hängde upp en stor duk på köksväggen och gick dit varje dag efter frukost för att måla. Första motivet var döden i mörkt lila kåpa, skelett, demoner. Men efter varje dag blev färgerna ljusare och motiven mer livsbejakande. Vad spelade det då för roll att han stänkte färger på köksväggen - jag såg ju hur han själv levde upp mer och mer.


Detta minne bär jag med mig nu när jag själv börjar måla ut mina känslor, mina demoner. Mitt liv. Att sätta bild på de beteende, tankar och känslor jag vill bli av med - eller i alla fall få kontroll över - upplever jag som ett otroligt kraftfullt verktyg. Jag målar/ritar fram - så jag sedan kan måla över med något jag hellre vill ha i mitt liv.


Jag kan ju också måla bara av ren glädje. Som ett barn.



I utforskandets underbart kärleksfulla tillåtande värld!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar