Efter att tagit mig an projektet att skriva en novell om varje sju dödssynd, som ges ut hos Ariton Förlag, har jag funderat på dess tillämpning i nuläget, hur mycket de fortfarande styr oss undermedvetet. För mig är de flesta helt fel, en del till och med skadliga och hämmande. Jante har haft mycket nytta av påven Gregorius utarbetade synder. Att de, som skapades på 400-talet, fortfarande hänger med säger en del om kyrkans makt. Och en del också om oss som tagit dessa ord som sanning.
Kanske dags för en uppdatering. Vad sägs om att byta ut synderna?
Vad en synd är kan vi kanske diskutera. För mig är synd något som skadar oss själva, som skadar mänskligheten och moder jord - inte något som kyrkan och sedan staten ville lura oss med för att vi ska bli mer medgörliga. Vi vet nog all innerst inne vad som är bra och vad som är mindre bra.
Så jag leker lite med orden - och byter ut dem. Kanske ändrar jag mig senare, när jag tänkt mer, men just nu vill jag ersatta 1 med 2. (om vi nu behöver några sju dödssynder, men jag börjar så här)
1. Högmod ser jag inte som synd. 2. Förtryck däremot är. Alla bör/har rätt att känna stolthet över den de är och vad de kan - utan att därför sätta sig på någon annan. Vi har alla unika talanger - det gäller bara att hitta dem. Synd blir det när vi förtrycker och ser ner på vår omgivning. För vi är alla lika mycket värda i universums kalkylering. Min övertygelse!
1. Girighet - 2. Utnyttjande. Att vilja ha mer är en del av vår utveckling, men att vilja ha mer än vår del av jordens resurser innebär att jag tar från någon annan.
- Den värsta synden enligt mig då giriga multinationella storföretag hotar hela vår miljö, vårt samhälle. Monsanto är ett exempel.
1. Vällust - 2. Drogberoende. Jag tycker vi, de flesta av oss, behöver mer naturlig vällust i vår vardag - men inte utnyttja någon/något annat för att få det. Eller fastna i dess drog. Att inte låta Vällust bli en flykt från verkligheten utan låta den vara en viktig del i balansen mellan Görandet och Varandet.
1. Avund - 2. Missunnsamhet. Det är okej att känna avund för någon som lyckats med det man själv vill - avund visar ju vad jag verkligen vill ha eller göra. Avund kan vara en drivkraft. Att man missunnar den andre framgången däremot skapar frustration, aggression och "bad feeling" - både hos sig själv och omgivningen.
1. Frosseri - 2. Självplågeri. Att frossa är nog värsta synden mot vår kropp, vi proppar i den en massa föda den inte vill ha - eller kan ta hand om. Kan var kostsamt för samhället dessutom med tanke på sjukhusräkningar, sjukskrivningar etc
1. Vrede - 2. Misshandel. Att tillåta sin rättmätiga vrede få utlopp kan vara både befriande och även ett uppvaknande för andra. Vrede som övergår till misshandel drabbar främst vår närmaste omgivning - men även oss själva. Min övertygelse är att jag kan inte skada någon annan utan att därmed skada mig själv.
1. Lättja - 2. Egoism Lite lättja kan vi behöva i vårt stressade samhälle. Egoism däremot innebär att omgivningen kan bli drabbad om vi inte gör rätt för oss på grund av lathet.
Om kärlek - och därmed balans - finns med i alla dessa mänskliga företeelser så kan jag inte se att de är skadliga. Men om vi helt utesluter, förbannar - eller överdriver dem - då skadar de oss. Oss själva eller våra medmänniskor.
Jag tänker att om det finns något som heter "synd" så är det som sagt sådant som skadar oss själva, vårt samhälle och vår jord. Sådant vet vi alla - innerst inne. När vi lyssnar på vårt hjärta.
De sju novellantologierna "De sju dödssynderna" ges ut på Ariton Förlag. Vi är ca 20 medverkande och första novellerna kommer ut i december i år.
Håll ögonen öppna!
Spännande! Så FINT och hoppfullt för mig att läsa alternativa synsätt till kristendomens vad jag vill kalla missförstånd, och se att förstnämnda kommer publiceras vidare. Känner en viss lättnad över det! Tack för hjälpen att sprida kärlek!
SvaraRaderaTack Felicia!
SvaraRaderaDet finns mycket fint inom kristendomens grundtankar. Mycket av Jesus ord kan jag ta till mitt hjärta. Men hans ord har också förvrängts av kyrkan som maktmedel, ett sätt att hålla befolkningen på plats.