#METOO

If all the people who have been sexually harassed, assaulted, or raped wrote 

"Me too" as a status, we might give people a sense of the magnitude of the problem.

Den senaste tiden har det vimlat av inlägg under haschtaggen metoo där främst kvinnor berättar om de sexuella trakasserier de utsatts för; allt från verbala påhopp, maktmissbruk, tafsande till ren våldtäkt.

Jag tror inte jag känner någon kvinna som inte blivit sexuellt trakasserad någon gång i sitt liv.

Och jag undrar hur de män som tar sig dessa friheter mot kvinnor tänker. Om det inte är ett sätt att visa makt, avsky eller hämnd, kan det finnas män som på riktigt tror att kvinnor gillar det?  

De män som, vid olika tillfällen, bredbent satt sig mitt emot mig på t-banan och börjat smeka sig själv medan de med blicken klädde av mig, trodde de att jag skulle bli upphetsad? För de ville att jag skulle se, det var helt uppenbart. Första gången var jag bara sjutton, nyss inflyttad till Stockholm – och ensam i vagnen med gubben mellan Karlaplan och Östermalmstorg. Då var jag faktiskt rädd. De andra gångerna tyckte jag mest det var patetiskt – men då var jag lite äldre. Och kunde säga ifrån.

Det finns kanske några män som på allvar tror att vi tar deras uppmärksamhet, deras kommentarer och beröring som en komplimang? För det kan ju vara så att det vissa uppfattar som sexuella trakasserier kanske andra ser som komplimanger beroende på tidigare erfarenhet – och förhållandet till personen i fråga. Men jag vill tro att de flesta av oss känner skillnaden på en uppriktig komplimang och en nedlåtande kommentar.

Jag har även erfarenhet av män som vill ha en sexuell tjänst som gentjänst för ett jobb. Första gången var jag 14 år, en tv-producent erbjöd mig jobb som värdinna för Hylands Hörna – men bara om han fick en natt med mig på hotellrummet. När jag tackade nej sa han att alla tjejer som någonsin tagit sig fram i nöjesbranschen gått med på den dealen – utom två – Laila Westerlund och Sophia Loren (nja, jag tvivlade på hans ord, men vad visste jag om den branschen). Han sa också att jag var korkad som inte gick med på hans erbjudande. Nej, jag var aldrig med i Hylands Hörna. Dessutom tvivlar jag starkt på att jag skulle fått jobbet även om jag gjort det han önskade, jag var ju bara 14 år – men såg i och för sig äldre ut (jag lyckades handla på Systemet då).

I boken Min vän Smärtan och i denna blogg har jag berättat om våldtäkten när jag var 5 ½, den jag förträngde i 50 år, samt våldtäktsförsöket när jag var 18 (då fick jag användning för mina jujutsu-kunskaper).

Det var de grövsta, men sedan fanns de killar i skolan som ville klämma på mina små ömma knoppande bröst (jag var 11-12 första gången jag minns) och en mängd fulla killar och män från min tid som servitris som inte kunde hålla fingrarna i styr. En gång hade jag en bricka med fulla ölglas i händerna när en kille grabbade tag i min rumpa. Jag vände bara ner brickan på killen, sa ”hoppsan”, och gick för att hämta vakten. Tack och lov hade jag alltid stöd av den övriga manliga personalen vid dessa tillfällen. En gång fick jag gå emellan fyra av mina manliga kollegor som ville puckla på killen som, för att imponera på grabbgänget, just tagit mig på båda brösten. Jag tror inte killen gjorde om det, inte på en italiensk restaurang i alla fall, för han blev så rädd att han faktisk kissade på sig.

Eller mannen som, mitt på dagen i Solna Centrum klämde mig på bröstet när vi möttes på trottoaren. Fast jag hade min då 6-åriga dotter i handen!

Hora har jag blivit kallad av män när jag inte velat dansa med dem – eller följa med dem hem om jag dansat med dem. De som inte kan ta ett nej utan att bli förolämpade och vill ge igen. 

Patetiska män.

Och kvinnor.

För visst finns det även kvinnor som agerar liknande, som vill ge igen när de känner sig förolämpade. Jag har sett det när jag jobbade, fulla tjejer på krogen, som betett sig lika sexistiskt som män. Men inte lika många och inte lika ofta.

Dessa personers handling säger mer om dem själva än om personen de trakasserar.

Jag vill poängtera att alla de män jag känt, de som varit mina vänner, pojkvänner eller älskare, inte haft något behov att trycka ner det motsatta könet. Eller någon annan för den delen.

Det är bra att detta uppmärksammas, vi får inte längre blunda för att detta pågår - och har pågått i århundraden. ”What you resist persists, (Vad du motstår består)”. Djupa sår som alla dessa övergrepp medfört under alla dessa decennier behöver skäras bort från djupet av vår kollektivt socialt (tidigare?) mansdominerade kultur för att vi ska kunna helas.  Smärtsamt men nödvändigt om det ska kunna läka. Som en böld, den kan läka på ytan, vid minsta svaghet poppar den upp igen. 

Men jag vill inte att det ska bli ett könskrig för det handlar i grunden inte om makt mellan man - kvinna. Det handlar om individer med urusel självkänsla och självrespekt.

Så jag önskar att vi alla; män som kvinnor, funderar över hur vi kan bli av med det här beteendet. För allas skull. För vår gemensamma framtids skull. Framför allt för våra söner och döttrars skull. Ingen föds med ett behov att trakassera, så var kommer det ifrån? Ett samhälle som inte stöttar utvecklingen av individens självkänsla? Ett samhälle som bara gynnar den som tar plats och visar sig stark på bekostnad av andra?

Jag tror uppriktigt att en person med god självkänsla inte har något behov att trakassera eller mobba någon annan. Jag tror inte ens de kan, det finns inte i deras världsbild. Så för mig är sexuella trakasserier inte bara en könsfråga, det är en mänsklig fråga. Ska vi få ett harmoniskt jämlikt samhälle behöver vi få individer med bra självkänsla.

”Lär dig älska dig själv” som ett ämne i skolan kanske! 😊

När jag ser tillbaka på allt jag varit med om kan jag bara känna tacksamhet - hur konstigt den än kan verka. För allt som hänt mig; alla möten, alla upplevelser och erfarenheter har format mig till den jag är idag. Idag gillar jag mig själv, jag känner mig både stark och sårbar - och det är som det ska vara. Jag har mött, utmanat och övervunnit mina demoner (de flesta, kanske finns det några kvar ;) )

Jag är inget offer -  jag har tagit tillbaka min integritet och kraft!

#metoo
but
#novictim