Jag
har bett om en ny musa, någon som kan guida och inspirera mig i mitt nya
projekt Happy Body. Valentin var min musa i skrivandet av boken Min vän
Smärtan, men för mitt nya skrivprojekt är han inte rätt - just nu.
Nu
behöver jag någon som kan guida mig in i njutningens värld. Den naturligt
hälsosamma njutningen. Livslusten, glädjen, energin, men också harmonin och total
avslappning.
Vem
kan visa detta bättre än en kattunge? En lekfull, utforskande, modig – men samtidigt
klokt försiktig kattunge. En kattunge som finner lek i allt den möter; toapappersrullar,
kuddar, blommor, snören, stenar, nötter – allt som kan röras och rulla vidare.
Allt som kan fångas – och sedan släppas fri – för att fångas igen.
En
varelse som kan gå från total vila till närvarande explosiv aktivitet på bara
en sekund – som en katt kan - är för mig bilden av total balans mellan Varandet
och Görandet. Bättre mentor kunde jag inte önska mig.
Jag
har aldrig haft katt tidigare, det har inte varit läge. Jag älskar katter, ja. de
flesta djur, men katter - och hästar - har alltid favorit bland våra tamdjur.
Och just för att jag älskar djur vill jag inte ha dem i fångenskap, vilket är
vad det blir om man bor i en storstad. Oftast. Jag har tänkt mig att den dagen
jag flyttar ut i ett hus på landet, i skärgården – då ska jag ha katt.
Men
när min dotter helt plötslig ”blev med kattunge” (lite som en test inför eventuell
diabeteshund för äldsta killen - de bor nästan på landet) och de några veckor senare behövde kattvakt var
det självklart för mig att säga ja. Jag hade träffat den lilla mörkbruna,
nästan svarta, kattungen Neo redan första dagen hos dem, sovit över någon natt
men honom kind mot kind, så visst skulle det gå bra.
Och det har det gjort! Mer än bra!
Neo, som alla katter (de flesta
tror jag) är nyfiken, busig och trygg. Ibland blir han lite obstinat; när jag
tar ifrån honom favoritleksaken för stunden; mina glasögon, mina växter, mina
tår, då vill ha inte ge sig i första taget. Men han är också kelig och totalt utlämnade
när han lägger sig på rygg och tryggt visar magen för att bli kliad och smekt
medan han spinner högt.
Total njutning! Helt skamlöst och
fullkomligt naturlig! Som det ska vara!
Nu försöker jag lära mig kommunicera
med Neo, på katters språk. Jag har redan lärt mig att inte titta stint in i
hans ögon, bara titta snabbt, blinka och titta bort – det tolkar tydligen katter
som vänlighet – och det verkar funka. När jag vill varna honom för något som är farlig; som en het spisplatta, fräser jag som en kattmamma skulle göra (jag försöker och det verkar funka). Samma sak när han gör något jag inte vill; som att äta på mina växter - funkar sådär. Och det är ok.
Han har också kommunicerat med mig,
gett mig vissa tecken, vad jag tolkar som tecken, av vad jag bör göra mig av
med. Och jag tror att han har mer att säga mig – om jag lär mig att vara
observant. M
Neo, du är nu min läromästare!
En av dem.
Total avslappning.
Trygg.
***
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar