Lyckan inom mig

För att lära känna lyckans innersta väsen

behövde jag först erfara dess motsats.

~Gunnel Saric ~

Om någon hade sagt till mig för tio år sedan att först när jag förlorat all yttre trygghet skulle jag veta vad riktig lycka är – så hade jag absolut inte trott det. Att jag någon gång i framtiden skulle stå utan arbete, att tvingas leva på försörjningsstöd fanns inte på min världskarta – jag som alltid klarat mig själv. Som aldrig behövt söka arbete, det kom till mig. Och jag skulle definitivt inte känna lycka då. Lyckan var något som kom när man presterat något, när man uppnått sin dröm. Att drömmen då var vag, målet något okänt, gjorde att lyckan var något nästan onårbart. ”Kanske, om jag vann på lotto…? Då skulle jag göra allt det där jag ville för att förverkliga mig själv.”

Så är det inte längre, nu är framtiden jag aldrig trodde skulle komma här. Jag närmar mig sextio, jag har varit sjukskriven/arbetslös det senaste året. Försäkringskassan vägrar godkänna sjukintyg, min förra arbetsgivare vill gärna ha mig tillbaka, men tycker inte jag är tillräckligt frisk än. Jag lever på försörjningsstöd, går på meningslösa möten hos arbetsförmedlingen (i både mina och deras ögon). Under tiden gör jag vad jag kan för att bli frisk(are).

Och trots detta är jag lyckligare, mer genuint tillfreds, än jag varit någonsin förut. Nu när jag äger lite, nu när jag sålt av allt som kunde ge pengar, nu inser jag att jag har precis allt jag behöver. Jag har ett vackert litet hem, jag har min familj, moder jord, mina vänner – och alla vänner jag ännu inte lärt känna. I alla dimensioner.

Men framför allt har jag mig själv.

Jag har min kropp, som jag äntligen blivit vän med. Min kropp som ger mig så mycket njutning, så många upplevelser. Kroppen vars språk jag nu önskar – ser fram emot – att lära mig tyda.

Jag har mitt sinne, mitt medvetande, min kreativitet som också ger mig så många berikande upplevelser. Att till exempel vara i skrivandets flöde är ren lycka.

Så har jag mitt undermedvetna, denna så spännande, mestadels outforskade del av det som är jag. Ju mer jag reser där, ju mer jag utforskar, desto mer fascinerad blir jag över denna komplexa varelse som är jag, i detta liv.

Och djupt inom mig, på en mycket helig vacker plats, har jag kontakt med allt levande. Där vet jag att vi alla är Ett. Alla lika fantastiska. Där finns källan av oändlig kravlös kärlek.

Från denna hjärtats plats möter jag dig. Jag ser din skönhet – och jag ser min.

Vad kan jag mer önska av livet? Hur kan jag vara annat än lycklig?

*

Det var tydligen nödvändigt att det skulle behövas så drastiska åtgärder i mitt liv för att jag skulle fatta att vägen till lycka gick genom kärleken till mig själv.

*