LAT – ELLER SMARTLAT?

Att vara lat har alltid ansetts varit en brist i karaktären, något som fördömts – tidigare kanske ibland på relevanta grunder. För då handlade det oftast om att inte bidra med sin del till familjens och stammens överlevnad.

Men hur är det idag?

Vad är skillnaden mellan att vara lat och att lyssna på kroppens behov av vila?

För vem arbetar vi – oss själva eller företaget?

Kan det finnas en fördel med att vara lat? (förutom för det mest uppenbara - att slippa jobba)

Att vara lat kan ju vara grogrund för energisparande uppfinningar. Undrar om inte diskmaskinen, tvättmaskinen, dammsugare uppfunnits av någon som var lat?  Eller hade någon i familjen som var.

Att vara lat kan också vara en protest mot vårt produktionsinriktade samhälle, att välja lugnet – och därmed kanske mindre inkomst - i stället för ekorrhjulet.

För mig handlar det om att hitta min perfekta balans mellan görandet och varandet. Att kunna njuta av att inte göra någonting – utan dåligt samvete (något jag alltid hade förr, då när jag var fast i ekorrhjulet) Och i detta varande har jag upptäckt att flera kreativa, och ibland tidsbesparande idéer kommer till mig.

Så att tillåta mig att vara lat ibland har gjort mig mer effektiv i mitt görande.

Jag är inte längre lat – jag är SmartLat! J