Hur otrolig
fascinerande är inte vår hjärna och kropp med en sin fantastiska förmåga att
läka sig själv - och att skydda sig/oss från hot utifrån. Många gånger utan att
vi har en aning om faran. Hur kan man annars förklara blockerade minnen, annat
än kroppens ”beskydd” från något vi är för små eller för svaga att klara av
just när det hänt?
Och att, efter femtio
år, få återuppleva det traumatiska minnet i hela dess fruktansvärda smärta,
rädsla, skuld och skam måste väl betyda att jag nu är stark nog att klara av
det? Och att jag på något sätt behöver minnas för att gå vidare i min
personliga utveckling? Att övergreppet har någon mening, att det är en träning
för något det är meningen jag ska göra?
Självklart är det så.
Det är i alla fall min personliga uppfattning. För mitt minne kom tillbaka när
det var dags. När jag hade skaffat mig de verktyg och den kunskap jag behövde
för att kunna bearbeta.
Jag sommaren jag skulle fylla 6 år. Före eller efter?
Minns inte, men det var samma sommar
Men jag minns att jag var totalt orädd.
Innan ......
Att försöka se att
våldtäkten på mitt femåriga jag, (av en person jag – och min familj – litade
på, som sedan svek på värsta tänkbara sätt) har en mening har varit nödvändigt
i min egen bearbetning. Bilden är inte riktigt klar ännu men handlar på något
sätt att visa barn som drabbas i dag att de är absolut utan skuld. Att de – vi
alla – är fantastiska beundransvärda hjältar som prövas i det absolut svåraste
styrketestet. Man har bara glömt att förbereda oss.
Och sedan mitt minne
kom tillbaka för ca 6 månader sedan har mycket i mitt liv fått en rimlig
förklaring. Mitt näst intill promiskuösa tonårsliv, mina mardrömmar som började
när min egen dotter var fem. Känslan av att vara mindre värd, oren.
Idag gråter jag över de
barn som nu, kanske just i denna minut, upplever detsamma jag gjorde för så
många år sedan.
Jag behöver hitta ett
sätt att kunna hjälpa – för jag förstår vad de går igenom. Samtidigt önskar jag
visa att detta är en utmaning för mycket speciella barn. Starka fantastiska
hjältar. De som klarar sig genom Mordor, räddar världen och slutligen vinner
kriget.
Inga offer.
Hjältar!!
Hjältar!!
Publicerad 2009-04-23 i Metrobloggen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar