Jag är uppvuxen med
den, för mig, självklara tanken att alla vi människor har samma värde. För mina
frireligiösa föräldrar var det så – och då blev det så också för mig. Alla var
vi Guds barn, oavsett färg, kultur – eller religion. Så jag kände samhörighet
med Amazonas eller Nordamerikas indianer, med Afrikas svarta, med Australiens
aboriginer. I min barnsliga fantasi reste jag i dessa främmande och
fascinerande världar, för jag visste redan som barn att detta var min fars
önskan – jag levde hans dröm, en dröm som också var min egen.
Min far blev pastor som
ung och hade en dröm om att åka till Brasilien som missionär. Han läste om
landet, lärde sig brasiliansk portugisiska, men när han var redo att resa
stupade han på hälsokontrollen – han hade ett hjärtfel. Så han blev kvar i
Sverige – och träffade mamma, (och jag tror det var en stor kärlek, minns hur
de alltid sökte kroppskontakt, hur de höll i varandra – kärlek!) och bildade en
stor familj. Sex barn fick de, förutom alla bröder och systrar i anden.
När jag var 11- 12 år
hade vi en rysk flykting boende hos oss, min första spännande främling. Han var
svartmuskig, liten och senig med en massa positiv energi och han påminde så mycket
om pappas yngre bror, att vi barn genast tog honom in i familjen. Att vi inte förstod vad han sa gjorde det hela mer spännande, det blev en utmaning
att förstå och få honom att förstå oss.
På så sätt lärde vi
barn oss insikten och respekten för andras språk och kultur – och han lärde sig
ganska bra svenska. Vasili Lomakin hette han (vet inte om jag stavat rätt). Har
ingen aning om vad han gör idag. Men för mig blev han en symbol för det
främmande – som också är spännande.
Pappa hade också
ofta besök av missionärer och vi barn lyssnade fascinerat till deras
berättelser. En gång kom ett par direkt från Japan och hade med sig en
traditionell klädsel; sidenkimono värdig en geisha, tåstrumpor och "tåträskor" som jag fick prova, passade precis min tolvåriga kropp
och jag kände mig så överjordisk vacker i den – som om jag burit den förut.
Idag kan jag inte
försvara missionärernas ”framfart”, de hade så lite respekt för naturfolkens
olika kulturer och traditioner, även om de ville väl. Mycket av t.ex. Afrikas
problem idag härrör från oss vitas inblandning, antingen som Guds förespråkare
eller som kolonister.
*
Intentionen kan vara god, men resultatet kan bli
katastrofalt.
*
SÅ …Skaffa kunskap innan du dömer.
Träna på att se ur olika perspektiv – livet blir så mycket mer när man kan se genom andras ögon!
Respektera andras tro, andras syn på livet – och ditt eget blir så mycket rikare.
Det är min uppriktiga tro!
Tidigare publicerad 2010-09-25 i Metrobloggen
(Eftersom Metrobloggen inte längre finns publicerar jag delar av mina gamla bloggar här igen)
PS. En tid efter att jag skrivit detta blogginlägg 2010 fick jag återigen kontakt med vår första främling Vasili Lomakin - någon han kände hade läst min blogg. Så underbart livet kan återuppta det glömda. :) DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar