Kan man göra en deal med kroppens våldgäster?

Epstein-Barr-virus. EBV

Nu leker jag med tankar, möjligheter, helt fritt och galet 😊

Tänk om…

Tänk om jag kunde göra en deal med mina inneboende ockupanter; virus och bakterier som våldgästar min kropp?

Tänk om allt levande har ett medvetande, som jag tror, och att detta medvetande främst är kopplat till det levandes syfte (vilket jag tänker är möjligt)? Om allt levande vill känna en mening? Vill fylla sin uppgift i moder jords skapelse? I balans med allt annat levande?

Tänk om jag kunde göra en deal med Epstein-Barr-viruset (EBV) som lever på tungmetaller och gifter i min kropp? (EBV kan vara orsaken till de flesta av mina tidigare sjukdomar och min kropps kvarvarande ohälsa). I dealen skulle ingå att viruset tar hand om gifterna, immunförsvaret slutar bekämpa viruset (och skapa inflammationer som biverkan) och lymfsystemet mm ser till att alla restprodukter av virusets process förs ut ur kroppen på snabbaste och smidigaste sätt. 

Tänk om viruset inte får tillräckligt med gifter att leva på kan det flytta ner till moder jord - där lär finnas gott om dem.

Då skulle vi båda vinna på avtalet. Min kropp slipper både låggradiga inflammationer och skador på nervtrådar mm – och viruset får sin föda utan att behöva kämpa mot immunförsvaret.

Lätt ju!

Nu gäller det bara att komma på hur jag ska kunna kommunicera med alla inblandade parter och få till ett avtal.

Får meditera över frågan. Och drömma vidare.

För tanken om möjligheten kom i en dröm. Och i drömmar är allt möjligt!

Levande virus

***

Att ställa sig frågan "Tänk om...?" väcker upp min inre reflekterande ifrågasättande själ - och när jag gör det händer det! 

Allt blir möjligt.

HUR KOMMA UR SMÄRTFÄLLAN?

Det sägs att det man lägger fokus på växer sig starkare och det gäller verkligen för de av oss som lever med långvarig smärta. Då är det extra viktigt att granska vilka ord man använder, högt eller tyst i sina tankar. Säger man "jag har så ont" tolkar hjärnan det som sanning och kan då förstärka smärtan, som gör att man klagar ännu mer, vilket ger mer smärta. Man hamnar i "smärtfällan".

Att leva med kronisk smärta skapar ofta först ett förnekande, en flykt och en kamp för att sedan förhoppningsvis gå i en undersökande fas ”Vad beror min smärta på? Vad kan jag göra själv för att bli av med smärtan?” Går man inte igenom den undersökande fasen är risken stor att man aldrig blir av med sin smärta. 

För jag är övertygad om att även om vi har samma diagnos som t.ex. fibromyalgi, kan orsakerna vara olika hos olika individer. Detta detektivarbete tar mycket energi, men det är nödvändigt att gå igenom denna första fas att förstå sin kropp och dess unika behov för att ha möjlighet att bli smärtfri. Samma procedur gäller även för den psykiskt-mentala och den existentiella smärtan.

Så var det i alla fall för mig. Mitt förnekande, kamp och flykt pågick under många år (över 30), medan min undersökande fas fortfarande pågår. Men nu har jag vänt fokus från vad som orsakat smärtan och hur jag ska lindra den, till att lägga all min kraft på vad som ger min kropp glädje och njutning – och därmed hälsa och välbefinnande. Mina tankar fokuserar numera mest på att finna stunder med glädje och lust. Samtidigt lär jag mig att acceptera det jag inte kan förändra – just nu.

Och vet ni vad, det hjälper!

För ca ett år sedan bestämde jag mig för att jag nu var frisk från fibromyalgin. Jag deklarerade det högt och tydligt, för mig själv och för min omgivning. Jag bestämde mig för att sluta använda ord som ”jag har ont”, ”jag är så trött” för orden vi säger till oss själva, högt eller tyst, tolkar hjärnan som sanning. Det är inte helt att bryta en gammal vana, jag kan komma på mig själv att använda orden, men då kontrar jag högt med ”Det var då det, nu är jag frisk och stark”.  Jag har tidigare bloggat om vikten att välja sina ord, efter att ha läst om en studie som visar att ”smärtord” faktiskt kan skapa och/eller förvärra smärta (se bloggen här )

Att välja att fokusera på det positiva innebär inte att blunda för det negativa.

För jag behöver även vara lyhörd för min kropps signaler, för smärtan, när den fungerar som den ska, är ju en varningssignal som visar på att något är fel. Så uppstår någon ny form av smärta får jag ta tag i den då. Samma sak med utmattning. Men eftersom jag hela tiden blir bättre och bättre på att uppmärksamma de tankar och ord som skapar smärta och byta ut dem mot ”välbefinnandeord” så lär risken minska. För samtidigt sköter jag nu om min kropp bättre, att välja sund hälsosam föda etc går nu av sig själv – mestadels.

Och mitt nya projekt med arbetsnamnet ”HappyBody – från smärtkropp till lustkropp” ger mig så mycket glädje i sig. Glädje, kunskap och insikter som jag vill dela med mig medan jag söker och utforskar allt som gör kroppen glad.

#frånsmärtkropptilllustkropp

***

VIKTIGT ATT VARA TYDLIG MED DET MAN BER OM…

… för om man inte är det kanske det man får inte riktigt var vad man väntade sig.
Det fick jag erfara igår.

För någon vecka sedan bad jag Livet, Universum, om att få en kick i baken så jag kom ur den mentala och psykiska dimma jag befunnit mig i den senaste tiden. En dimma som gjort det svårt för mig att sätta igång mitt senaste projekt ”HappyBody – från smärtkropp till lustkropp”. Jag hade överhuvudtaget svårt att komma igång med något, min kropp och mitt sinne ville vara kvar i semesterns lugn. I förrgår bad jag om ett mirakel, en transformation till ett friskt energisk kreativt tillstånd och igår fick jag ett besked som verkligen gjorde mig vaken, omtumlad och chockad.

Ett läkarbesked jag inte väntat mig.

Jag har tidigare haft ulcerös colit, en kronisk sårig grovtarmsinflammation som jag trodde jag läkt genom ändrad kosthållning och livsföring, för förra året blev jag friskförklarad efter att haft en helt frisk tarm i ca 10 år. Men igår, på den årliga rutinkontrollen, fick jag beskedet att inflammationen i tarmen är tillbaka. Snacka om uppvaknande – men kanske inte den kick jag önskat mig.

Efter att först brutit ihop och ömkat mig själv, då besvikelsen och känslan av ett misslyckande var så stor, kom insikten att detta är helt mitt ansvar. Och när jag tar ansvaret har jag också möjlighet att förändra situationen.

För efter att ha fått friskförklaringen började jag slarva lite med min kost, jag tillät mig mat jag inte gjort tidigare, som glass, goda ostar och ibland kött. Var jag bortbjuden åt jag det som bjöds, var jag på restaurang tog jag det jag tyckte verkade gott – även bröd. Tydligen vill inte min kropp ha detta – det kanske ingen kropp vill egentligen.

Eftersom jag verkligen inte vill äta den medicin jag fick tidigare med massor av biverkningar, tänker jag först testa att återgå till min tidigare strikta diet.

Lite märkligt i sammanhanget är att jag just läst ut Anthony Williams bok ”Medial läkning” där jag funnit massor av tips och nya insikter om möjligheten att grunden till ulcerös colit (och fibromyalgi samt hypotyreos som jag också har) kan vara ett dolt virus – eller två. Epstein-Barr-viruset, bältros - och/eller ev. också borrelia. Det verkar logiskt, för jag har länge tänkt att kroppen inte attackerar sig själv i en autoimmun reaktion utan anledning (som läkarna påstår), det måste finnas en dold fiende där. Som ett gerillaband (viruset) som gömmer sig i djungeln (organen) och när militären (immunförsvaret) jagar dem kanske även civilbefolkningen och naturen kommer till skada.

Så, genom boken får jag nu möjlighet att testa en lite annorlunda behandling.

Är allt detta en tillfällighet – eller vill någon däruppe säga mig något? Synkrodestinitet?

Hursomhelst kommer min kosthållning nu återigen bli mer strikt. Troligen leder det också till mer energi, lust och glädje. Kanske är det detta som är miraklet jag bett om. 

En ny öppning - ett bättre liv!

***

Femton sätt att bli lycklig.

Efter att ha läst ett inlägg på Facebook om 15 sätt att bli olycklig, (som faktiskt var lite roligt – och ironiskt) gick hela mitt tankesätt om positivitet igång. Varför föra fram det negativa, ge det fokus och energi, när det är så mycket mer fruktbart och kreativt att fokusera på det positiva?

Så, vad är lycka egentligen och vad behöver vi för att uppnå detta tillstånd?

Nu pratar jag inte om barnen på Afrikas horn, eller om andra i deras situation (även om vi inte får glömma dem) utan om oss här i västvärlden. Vi som har social trygghet, i alla fall någotsånär, vi med prylar som vi ibland inte vet var vi ska göra av med. Om man bor som jag gör just nu, i en liten etta på 28 kvadrat – då har man ofta problem med för mycket prylar. Så jag sållar, väljer. Har de en funktion jag behöver? Är de vackra? Om inte, då åker de. Men nu kom jag ifrån ämnet (även om ett vackert funktionellt hem gör mig glad).

Kan lycka vara tillfredsställelsen efter ett bra gjort arbete? Är det att känna doften från ett spädbarns hud? Den vansinnigt totala uppslukande förälskelsen? Lugnet och friden framför en brasa med en kopp te? Att känna doften av regnfrisk skog? En kram från en vän? Att vara i det kreativa flödet? Passionen hetta som fyller hela kroppen?

Den grundläggande känslan i all lycka, är inte det ren njutning?

För mig är lyckan allt detta - och mycket mer. Och jag vill påstå att det är bara du som kan finna - och påverka – din lycka. Att finna din njutning. För potentialen finns inom oss alla och den är helt oberoende av en speciell person eller av yttre materiella omständigheter. Glöm tankar som ”när jag blir rik, smal, får en partner etc.” då blir jag lycklig, för det blir du inte. Jo, kanske i början, men sedan börjar sökandet igen efter mer yttre attribut, om du inte funnit lyckan inom dig.

Det finns även en baksida på vår strävan efter lycka som jag vill föra fram och det är risken för beroende. Att ständigt söka den känsla av njutning som lycka ger, att vilja ha mer av varan, en starkare känsla, kan göra att vi tappar kontakten med våra verkliga behov, behovet att utvecklas som människa. Samma företeelse som triggar igång behovet av att växa – att vi ständigt vill ha mer – är detsamma som kan göra oss beroende. Men om vi välkomnar även de tunga känslorna får vi en bra balans av lycka och utveckling.

Här är mina försök att föra in mer lyckokänslor i mitt liv. Kanske kan också du hitta några guldkorn här.

1. Du är betydelsefull! Fokusera på dina positiva sidor – för du har många, det har vi alla. Se dig som en viktig tråd i den kosmiska väven eller en ton, en vibration i universums orkester. Utan dig skulle det fattas något i musiken, väven skulle repa sig.
2. Lär dig att vara närvarande i nuet. Varför oroa sig för i morgon, för i morgon kommer aldrig. Det är bara nu som existerar. Och det är nu du bestämmer dig för att betala räkningarna i morgon och när du kommer till i morgon är det nu du betalar.
3. Lär dig/tillåt dig älska dig själv. Vet att du är fullkomlig och värd att älskas. (på köpet blir du också tilldragande för andra). Använd gärna affirmationerna nedan. 
4. Bejaka barnet inom dig. Ta fram det lekfulla, det nyfikna, upptäckandets glädje och försök se världen med ett barns oförstörda ögon. Skratta ofta från hjärtat.  
5. Träna på din tillit. Tro att allt du behöver i din utveckling kommer till dig, att du har styrkan och visheten att klara alla utmaningar livet ger. 
6. Finn känslan av mening och sammanhang. Med inställning att allt som sker har en mening, att allt kan du lära av, även de tuffaste motgångarna, blir livet så mycket lättare och roligare. 
7. Bli vän med din kropp. Lär dig lyssna på den; vad behöver den för att må bra? Älska och vårda denna fantastiska skapelse som ger så mycket njutning, men även smärta.  
8. Bli också vän med din smärta. Se den som ett verktyg, en varningssignal, något som är bra för dig. Gäller den fysiska, men även den psykiska/mentala och den existentiella. Tänk; ”utan den, ingen utveckling”. Det här är inte det lättaste, men belöningen blir så mycket större när du klarar det. 
9. Lev hälsosamt. En frisk kropp är en lycklig kropp. 
10. Glöm inte bort njutningen. Fyll dina sinnen med allt du tycker om. Ge dig egentid, helst varje dag. Det kan räcka med 10 -15 minuter. Se skönheten omkring dig. Att fokusera på det vackra t.ex. i naturen, ett vackert musikstycke, en väldoft etc. kan ge en riktig lyckokänsla. 
11. Glöm inte heller humorn. Att finna det komiska i en, till synes allvarlig situation, förändrar hela känslan.  
12. Lär känna ditt inre mörker. Se och acceptera dina mörka sidor, dina demoner, de är inget att vara rädd för. Vet att du själv väljer om du vill leva ut dem eller ej. Utan mörker inget ljus. 
13. Tillåt dig att känna alla dina känslor. Är du ledsen – tillåt dig det. Känn din sorg, din vrede, din frustration, se vad som orsakat det, men fastna inte i dem. Ett sätt att inte låta dessa känslor ta överhand är att ge dem en viss tid ”nu får du prata i en timme och jag lovar att lyssna på dig, men sedan är jag upptagen av annat”. Om det inte skulle vara lämpligt att leva ut dem just då, lägg dem mentalt någonstans där du kan plocka upp dem senare. Jag visualiserar att jag lägger dem i en skål hemma
14. Gör en kraftfull bild av hur du vill att ditt liv ska vara. Visualisera, ta med känslor, dofter, ljud, bilder. Gå in i bilden som om det du önskar finns där nu. Att göra en drömtavla är ett sätt, att skriva ett brev till dig själv som om du vore där du vill vara ett annat. Lek med bilder och drömmar. Använd affirmation, att med övertygelse uttala ett positivt påstående, påverkar hjärna och hela din kropp. Om du inte tror på det du säger, låtsas att det är sant. Till slut blir det en sanning.
15.  Dela med dig. Var generös med dig själv, dina egenskaper, kunskaper och tjänster. Finn glädjen i att kärleksfullt och kravlöst ge av dig själv.

Tips på affirmationer:

Min lycka är oberoende av någon annan.

Jag är fullständigt oberoende av andras positiva eller negativa omdöme om mig.

Jag är fullkomlig och värd att älskas.

Jag är fylld av kärlek, lust, glädje, tacksamhet, passion och energi.

Detta är några av mina, men hitta gärna på dina egna, de som talar till just dig. Till vad du vill vara, vad du vill uppnå i ditt liv.

Det här kanske inte verkar så lätt – och det är det inte heller. Men, tänk efter, vore det lätt att bli lycklig skulle vi inte uppskatta lyckan, det är i alla fall min erfarenhet. Inte heller ska vi förvänta oss att alltid vara lyckliga av samma orsak, det blir då lätt tristess.

Och glöm inte, som jag nämnt tidigare, att det är i tillstånd som tristess, frustration, vrede, känsla av olycka etc. som den största utvecklingen sker -

även om jag nu mer och mer inser att den även kan finnas i njutning och glädje när jag lever utifrån hjärtats intelligens och önskemål.

För mig är känslan av lycka små guldkorn, ibland korta stunder av total sällhet mitt i allt kaos som utveckling kan innefatta och jag vårdar dessa ömt. På så sätt har jag alltid tillgång till den njutning lyckokänslan ger, för när jag vill kan jag luta mig tillbaka och plocka fram känslan.

Vilken Lycka! : )

FÖRLÅTELSEN - hur viktig är den för ett liv i harmoni?

Hur svårt är det inte att förlåta dem som skadat eller sårat oss på något sätt? Speciellt det vi uppfattar som svek från någon person som står oss nära.

Men att förlåta sig själv är troligen det svåraste av allt.

Ändå är det nödvändigt om jag vill leva ett liv i kärlek och harmoni, den insikten kom till mig för något år sedan. Jag hade under en period behandlat mig själv – och förlåtit alla som skadat eller svikit mig, mina föräldrar som inte skyddade mig från barnvakten eller som inte fanns där när jag behövde dem, barnvakten som våldtog mig, grannen som dödade kattungen jag hittat m.m. Ja, det var många att förlåta.

Sedan började jag titta på alla de tillfällen, de ord, tankar och handlingar jag behövde förlåta mig själv för. Och de var ännu fler.

Medan jag behandlade mig själv, vet inte vad jag annars ska kalla det, proceduren att förlåta mig, att acceptera vad jag gjort, började jag fundera över meningen med mina handlingar, mina tankar. Eftersom jag tror att allt som sker, sker för att jag ska lära mig något av det, även sveken – kanske framför allt sveken – då behöver jag ju uppleva all denna smärta, dessa svek.

OCH DÅ FINNS PLÖTSLIGT INGET ATT FÖRLÅTA! 

Den insikten slog plötsligt ner i mig starkt och rent.

Allt som gjorts mot mig, av mig, var för mitt bästa, och ett led i min utveckling! Alltså, helt perfekt! Så istället för att förlåta bör jag tacka alla som ”skadat” mig – även mig själv. Vi tillsammans har format mig till den person jag är idag. Idag känner jag mig hel, harmonisk, stark och kärleksfull.

Fylld av lust och glädje, men även sorg och smärta. Hel!

FÖR ATT NÅ DENNA INSIKT, DENNA BEFRIELSE, VAR JAG TVUNGEN ATT FÖRST LÄRA MIG FÖRLÅTA.

Det finns ingen genväg.

Tidigare publicerad  2011-11-22  i Metrobloggen

(Eftersom Metrobloggen inte längre finns publicerar jag delar av mina gamla bloggar här igen)

***

VAD SKA VI TRO PÅ?

…inte är det i alla fall de gamla, nästan cementerade trossystemen!

Men hur starka är de egentligen? Hur stor makt har de i vårt undermedvetna, som faktiskt styr våra handlingar, vad än det medvetna vill säga om det?

Jag kan bara prata för mig själv och min uppväxt där de inplanterats.

Morfar och mormor var bönder, inte rika men arrenderade en herrgård. De var arbetsamma, hederliga, stolta och frikyrkliga bönder som levde ett strävsamt men ända lycklig liv – som jag kan se det. Farmor kom också från en bondesläkt medan farfar var en vagabond (har lite oklar bild av hans bakgrund, vet bara att han var byns kraftkarl, lite av en legend). De levde under rätt fattiga förhållande – men jag kan även där ana stoltheten över den egna gården och att klara sig själva – kanske ibland med hjälp från grannar, som man betalade tillbaka så snart som möjligt.

Mina farföräldrar dog innan pappa träffade mamma, men morföräldrarna har jag klara bilder av.

Och i deras ”arv”, både från mina far- och morföräldrar, fanns viljan och tron att klara allt, alla stormar, torka, missväxt. En styrka och tilltro som de förmedlade till sina barn och som de i sin tur förmedlat till mig.

Vad de också implementerade i mig var alla dessa gamla trossystem tagna och omtolkade från bibeln och Luther.

Som ”I ditt anletes svett ska du äta ditt bröd”. Bäddar verkligen för stressjukdomar. Eller ”kvinnan tige i församlingen” (blev riktigt upprörd när jag läste det först gången).

Och så har vi den här som jag tydligen fortfarande har problem med eftersom jag ännu inte blivit rik. ”Det är lättare för en kamel att komma genom ett nålsöga än det är för en rik att komma till Guds himmelrike”. Det finns något mer om Mammon, som bara ser till guld och därför är förkastlig, kommer inte ihåg riktigt. Vet bara att jag växte upp med bilden av att det var fult att vara rik, man skulle dela med sig och inte vara girig.

Inte nog med att man inte fick vara rik, man fick heller inte vara speciell, i alla fall inte se sig som unik. ”Stolthet går före fall”. ”Du ska inte förhäva dig eller tro att du är något”. ”Tala är silver, tiga är guld”. Inte konstigt att hela mitt liv gått ut på att hitta tillbaka till mitt egenvärde, den som jag hade som riktigt litet barn. Innan familjen började fostra mig.

Och nu undrar jag hur mycket av det här jag fört över till min egen dotter. Trots min medvetenhet och protest mot trossystemen, min vilja och intention att hon skulle växa upp som en fri opåverkad individ, har jag – om jag ska vara ärlig – nog hejdat henne ibland i hennes drömmar. Med ursäkten att vara realistisk har jag inte uppmuntrat hennes visioner av rädsla för att hon skulle flyga för högt, tappa fotfästet, eller bli måltavla för avundsjuka vänner. Eller att hon skulle bli besviken över att drömmen inte infriades. Men vilken rätt har jag att ta ifrån henne den erfarenheten?

Ingen alls!!

Den enda ursäkt jag har är en förälders inneboende behov av att skydda sina barn. Men vi kan eller bör inte skydda dem från livets erfarenheter.

*

Nu känner jag att det är dags att göra upp med dessa förlegade, dysfunktionella trossystem. För de gynnar inte min personliga eller andliga utveckling.

Eftersom jag ligger hemma med feber just nu – lämpligt – så har jag tid att jobba med dem. Mina verktyg blir EFT, Mental Kinesiologi, kanske reiki – och min fantasi och intuition.

SPÄNNANDE BLIR DET!

Tidigare publicerad  2011-02-04 i Metrobloggen

(Eftersom Metrobloggen inte längre finns publicerar jag delar av mina gamla bloggar här igen)

***

MOTIVATION ...

… eller avsaknad av motivation,  är det skillnaden mellan att lyckas  och ”misslyckas”? 

Eller kanske handlar det snarare om kongruens/inkongruens?

***

*

Först vill jag säga att jag inte tror det finns något misslyckande, bara nya erfarenheter, men för enkelhetens skull använder jag ”misslyckande” i texten, för det är vad det vanligen kallas.

*

Hur ofta har vi inte bestämt oss för att ändra något i vårt liv, att börja träna, börja banta, börja plugga. Kanske gör vi stora planer, sätter upp fantastiska mål, går in i det till hundra procent – tror vi.

Varför lyckas vi då inte alltid genomföra våra storslagna planer?

Jo, jag tror att det sitter en liten jäkel inom oss som motarbetar våra fina intentioner. Den där som säger ”ha, du kommer inte att lyckas, du har ju misslyckats förut” eller ”tänk vad många najsa fester du missar om du måste banta eller träna dagen efter”. Den mest försåtliga rösten är den som viskar ”vad ska det tjäna till? Tror du att du blir lyckligare om du blir mer vältränad, smalare eller smartare?”

Har du den inneboende, då är det nästan säker att det du tänkt dig inte kommer att fungera.

Ett alternativ är att kasta ut honom/henne/den – vad du nu vill kalla den lille bastarden? Jag vet att det inte är lätt, för han har en förmåga att smyga sig tillbaka när vi inte är uppmärksamma. Som en mus kan han klämma sig igenom det minsta lilla hål, vilket innebär att vi ständigt måste vara uppmärksamma.

Ett annat alternativ, ett som jag tycker är bättre och tar mindre energi, är att se den lilla musen/jäkeln (eller om de är flera) men inte låta sig störas eller styras av dem. Du har hört vad de har sagt så många gånger, men är det verkligen sant? Kan du vara säker på att vad den lille jäkeln säger är sant? Och om du inte lyckades en gång – ”so what?” Vad säger att du inte skulle lyckas denna gång? Dessutom har du säkert lärt dig något av dina ”misslyckande”.

För, och det här är viktigt, om du inte har med hela dig i ett beslut, ditt undermedvetna, din vilja och motivation så får du svårare att lyckas med dina planer. Alla dina delar måste sträva åt samma mål, vara kongruenta.

Här kommer begreppet psykologisk reversering in. Det innebär att det kan finnas en undermedveten önskan att inte förändras, inte bli smalare, mer vältränad – hur underligt det än låter. Ibland kan det ligga en rädsla bakom, kanske rädslan att drömmen om hur livet ska bli ”sedan”, inte kommer att infrias. Vi kanske inte blir lyckligare, bättre då att behålla drömmen. För att förlora en dröm är mycket smärtsamt för oss, vad ska vi då sikta mot eller drömma om?

*

Inom Mental Kinesiologi finns det sätt att komma åt psykologisk reversering, att hitta vad som göms i det undermedvetna via mycket subtila muskeltester. Sedan frågar man kroppen vilken behandling den – och det undermedvetna behöver. För mig är det ett fantastiskt verktyg, dels att mäta t.ex. min motivation i förhållande till vad det än är plus vad jag ska göra för att stärka motivationen. Eller självkänslan, självförtroendet – ja, egentligen vad du än vill stärka. Effekten av behandlingen, som oftast inte tar så lång tid, kan mätas på en gång – och det fungerar!

Så – de kurser jag gått på Svenska Kinesiologiskolan har varit mycket väl investerade pengar – och haft en viktig del i min personliga utveckling de senaste åren.

Nu vet jag hur jag ska handskas med "den lille jäkeln".

Bara jag har motivationen!

Tidigare publicerad  2011-02-01 i Metrobloggen

(Eftersom Metrobloggen inte längre finns publicerar jag delar av mina gamla bloggar här igen)

****

Sedan jag skrev denna blogg har jag även lärt mig metoder som EFT  och APG för att bland annat stärka motivationen.

***