Egots vara - eller inte vara

Första brevet till mitt Ego

Min vän Ego. (Skrivet 080607) 

Jag vill verkligen tacka dig för den här tiden. Du har varit en sann vän som har beskyddat mig och hjälpt mig utveckla min individualitet. Fast ibland har du ärligt talat varit lite för ambitiös. T.ex. att uppskattning från andra skulle vara ett måste för min självkänsla är ditt påhitt. Likaså all form av rädsla. Ja, jag vet, rädsla är viktigt för överlevnaden, man bör vara rädd för en giftorm. Men du har, i all välmening, sett hot där det inte finns något. Varför behövde jag vara rädd för att inte vara omtyckt, för att bli lämnad av någon, för att göra bort mig? Rädd för att inte vara bäst, inte duga, rädd för nederlag – och för framgång? Behövde jag verkligen dessa rädslor för att bli jag, Gunnel?

 
Jaså, du skapade dem bara så att jag kunde övervinna dem. Nå, nu har jag gjort det, så du behövs inte längre. Jag erbjuder dig pension…. vad menar du, är du inte klar med jobbet än? Ok. En halvtidstjänst då. Du kan ju t.ex. varna mig för energitjuvar, att hjälpa mig stänga av när det blir för mycket energier som vill in – eller dras ut. Kanske kan du också hjälpa mig att se all mina positiva sidor, att förstärka det som är jag – i det här livet. Men inga fler viskningar som ”tänk om han lämnar dig”, ” gör inte det här, du kommer inte att klara det”, ”du är tråkig”. Ja, du fattar. För jag kommer INTE att lyssna på dig då! 

Och är du medveten om att du är medskapare av smärta? Ja det vet du nog, det är väl ett av dina verktyg. Är du inte orsaken till den mental och existentiella smärtan? Smärtan som uppkommer när jag inte lever enligt mina förutsättningar, min potential, därför att du håller mig tillbaka? Varför vill du inte att jag ska bli den strålande ljusvarelse jag är ämnad att vara? Aha, du är rädd om ditt jobb! För utan rädslan har jag ju inget behov av dig… tror du. Men jag tror det är dags att ändra på din arbetsbeskrivning – eller rättare sagt skapa en. För vad jag vet har det aldrig funnits någon sådan. Jaså, det har det? Vi gjorde alltså en deal innan jag gick in i det här livet? Ja, men det kan du väl inte förvänta dig att jag ska minnas. Ok, det är inte meningen att jag ska det, är det vad du säger? Är inte det manipulation av högsta grad? Men nu, min vän, kan du inte lura mig så lätt. Jag kommer att vara uppmärksam på alla tankar, känslor och beteende som inte gynnar min andliga utveckling. 

Publicerad 2008-08-28 i Metrobloggen Min vän Smärtan

 

Mötet med mitt Ego – från boken Min vän Smärtan

” Och där, vid mitt matbord, satt en främmande kvinna. En krigare, en amason, det var min första tanke. Hon såg lite trött ut, kanske också en aning uppgiven, något hon förgäves försökte dölja med en tillkämpat framskjuten haka och rak, men stel rygg. Jag visste genast vem hon måste vara. Hon som var rädd att få sparken. Men hade hon alltid varit så liten? Nej, säkert inte. När jag hade haft behov av henne, när hon var med och formade min identitet var hon mycket stor och stark, det insåg jag med ens. Hon sträckte fram sin hand med aningen av ett leende:

”Du kan kalla mig … Svea, det låter bra.”

Svea, det var klart, mitt andra namn. Jag tog hennes hand som kändes mycket kraftfull, vilket förvånade mig. Hon var nog inte så liten som hon först verkat. När hon log lite säkrare mot mig insåg jag att självklart, hon måste också kunna läsa mina tankar. Men varför kunde inte jag läsa deras?

”Det gör du på sätt och vis.” Det var Smärtan som ville vara tydlig. ”Men vad du kanske inte har tänkt på är att våra tankar inte består av ord utan av förnimmelser. Det kan du också känna, läsa av, när du öppnar dig.”

Han blinkade lite hemlighetsfullt mot mig och deklarerade med en stämma fylld av lust och glädje:

”FÖRNIMMELSER 

En doft, ett stråk av ett väsen 

kan säga mer än ett ord 

En stjärna, en enda som faller 

kan upptas helt i din jord.”

”Kommer du ihåg när du skrev det här? Redan då hade du insikten. Och det här?”

Han fortsatte sin poesiuppläsning:

”Det oväntade mötet 

den lekfulla själen 

i samma andetag 

vilken glädje.”

”Vad vackert du beskriver det. Och när det gäller att läsa av och använda förnimmelser så gjorde du det redan som spädbarn. Innan du fick ord. Din intuition är det sinne du använde främst och som du nu ska stärka – och lita på.”

Det sista sa han med eftertryck, slängde en sidoblick mot Svea och jag förstod att där var de inte överens. Var det något de var överens om egentligen?

”Vårt främsta intresse är att se till ditt bästa. Vi vill båda du ska bli en stark självständig individ. Men vi ser lite olika på metoderna och vad som egentligen är bäst för dig.”

Svea tittade uppfordrande på Smärtan medan hon pratade, som om hon ville att han skulle bemöta hennes ord. Men han såg helt lugnt på mig.

”Är det inte dags att jag själv bestämma vad som är bäst för mig? Ni kan vara mina rådgivare och som sådana förväntar jag mig att ni rakt och ärligt säger till om ni tycker att jag gör fel. Men inga försök att manipulera mig genom att använda obefogade rädslor. Jag är inte längre ett barn som kan skrämmas till att göra som någon annan vill” sa jag och sneglade på Svea. Hon såg lite skuldmedveten ut.

”Jag förstår att den metoden kan ha varit den rätta när jag – och du – formade min identitet. Men nu gör vi det på mitt sätt. För jag behöver dig fortfarande, det vet jag, så du behöver aldrig vara rädd att förlora jobbet”.  Plötsligt såg jag en bild av henne som personlig assistent, något som jag ofta känt behov av den senaste tiden.

”Du kan till exempel hjälpa mig i mitt företagande. Se till att jag tar rätt betalt för mina tjänster, att jag marknadsför mig på mesta bästa möjliga sätt. Profilera mig och mina specialkunskaper. Men alltid följa mina etiska och moraliska principer. Aldrig trampa på någon annan för att komma fram, ha miljö - och rättvisetänk. Ja du vet allt det där. Du kommer att vara perfekt för det jobbet.”  

Svea log nu med större tillförsikt. Och hade hon inte vuxit lite? Hon gav i alla fall ett säkrare, mer avslappnat intryck.

Under samtalet hade Smärtan dukat fram en härligt matig sallad på lax och fräscha färgrika grönsaker. Till det nybakat mörkt valnötsbröd och några skålar med olika röror. Jag såg oliver, kände doft av pepparrot, och var det inte också hummus. Till det drack vi ett härligt kallt vitt vin. Smärtan såg min blick när han hällde upp i mitt glas:

”Ja, jag är er tjänare på sätt och vis. När det passar mig och min uppgift. Att se till att ni äter rätt och hälsosamt är ett sätt att underlätta mitt jobb. Och lite vin ibland skadar inte. Det är när det blir för mycket för levern som jag måste rycka in. Dessutom är det här vår första måltid ihop – på det här sättet. Så jag tänkte att vi skulle fira.”

Jag frågade inte hur han lyckats ordna allt det här, det behövdes inte någon förklaring. Mina två besökare hade öppnat nya dörrar i mitt liv. Medan jag njöt av maten och sällskapet insåg jag att hela min värld hade tagit en drastisk vändning. Vilka resurser jag verkade fått tillgång till.

Det här skulle bli oerhört spännande”

Kommentar 2016-09-16: Idag är jag vän med mitt Ego, jag kan se att hon har behövts för att forma min unika personlighet. Och nu när hon/jag inte längre är rädd att jag ska bli överkörd av andra, är hon ett verktyg, en personlig assistent som bevakar mina personliga intressen – om jag behöver henne finns hon där.