Skrev detta för ett tag sedan, det var ett steg till att även omfamna mitt mörker. Det mörker som jag tidigare gjort allt för att förneka, gömma undan.
*
För att verkligen uppskatta mitt eget ljus får jag inte vara rädd för mitt mörker.
För ett ljus kan endast ses från mörkret.
Så även om mina tankar övervägande är ljusa så noterar jag de mörka som kommer, kanske frågar dem vad de vill, för att sedan sprida ljus över dem.
På så sätt förnekar jag inte - utan omformar.
Hur enkelt som helst – egentligen – när man tränat ett tag.
Fast en och annan mörk tanke slinker fortfarande undan ibland : )
*
Idag ser jag inte längre mina mörka, mindre tilltalande sidor som ett hot, eller något som ska förnekas. Jag kan se att jag har potential till att vara vadhelst jag väljer att vara. Alla dessa egenskaper som innefattar den komplexa varelse som kallas människa är egentligen bara energier som jag kan använda efter behag. Eller se som den skugga som behövs för att framhäva ljuset.
Vill jag vara ond så kan jag - vill jag vara ett offer finns det också inom mig.
Men jag väljer en annan väg, den som ger mig så stor glädje, jag väljer Kärlekens väg.
Av egen fri vilja. Utan rädsla.
För just idag är jag inte rädd för mitt mörker. Kanske känner jag annorlunda i morgon, kanske utmanar mörkret mig igen.
*
Nästa steg, en process som pågår just nu, är att inte vara rädd för min inre stålande lyskraft.
Mitt ljus.
Livet är sannerligen en mycket spännande och oförutsägbar resa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar