NÄRVARO

Min kinesiske qigonglärare sa en gång ”Tur finns inte! Man behöver bara vara närvarande och fokuserad för att kunna se och fånga de möjligheter som sveper förbi”.

De här orden fastnade hos mig, för jag visste då att jag mycket sällan var närvarande i nuet. Jag var antingen i framtiden, där jag fantiserade om – eller oroade mig för - hur det skulle bli, eller i dåtiden, när jag tänkte på vad jag skulle gjort istället, vad jag skulle ha sagt, hur jag skulle reagerat. Och i inget av dessa tillstånd kan jag uppfatta nuets möjligheter.

Så jag började träna på att vara närvarande, att gå in i Nu, att fokusera på det jag har omkring mig just nu i detta ögonblick. Att se skönheten och känna dofterna omkring mig, känna vindens smekning, höra dess sus i trädkronor. Ta in allt det vackra med helt öppna sinnen. Så där som jag gör när jag är fullständigt förälskad. Och som när jag ammade min dotter, då fanns bara vi och nu, en kärleksfull total närvaro. (nu känner jag detsamma i lek med mina barnbarn).

Också när jag är i den sexuella extasen, då finns inget annat än just detta ögonblick. Fullständig närvaro.

I dessa stunder är det lätt att vara i Nuet – men i min vardag…? Och att jag själv kan styra över tillståndet…?

För hur ofta har jag inte upplevt att jag missat något väsentligt på grund av att jag inte varit närvarande. Dessutom har denna frånvaro ibland skrämt mig, som när jag för femtielfte gången kör till jobbet med bilen, på autopilot – och när jag kommer fram inte minns något av vägen jag kört. (hänt en gång och det räcker.)

Det här, att lära mig vara närvarande i vardagen, har inte varit en lätt process och jag är långtifrån någon mästare – än. Men nu börjar jag få mer ordning på mina busigt vilda tankar, tankar som har en tendens att föra mig till andra platser än de jag för tillfället befinner mig på. Och det är väl ok om jag väljer det, fantasi och förmåga att visualisera är egenskaper jag verkligen inte vill vara utan. Men eftersom jag valt att leva mitt liv här just nu, då bör jag också vara här och nu.

Så jag skapade en trigger, en programmering förankrad någonstans i kroppen för att få bort tankepladdret, eller vad det än är som inte låter mig vara i nuet. I detta fall tog jag till en fingerknäppning som ni som sett ”Lödder” säkert känner igen, (Burt trodde han blev osynlig med denna knäppning). Den funkar för mig för jag blev alltid full i skratt när jag såg den, och skratt är den energi jag ger till det jag inte vill ha i mitt fokus just nu. För skratt förlöser.

En annan övning som hjälper mig är en form av gående meditation. (jag har tagit med den i Boken om Min vän Smärtan). Det här är en övning jag kom på under en av mina långpromenader och som jag sedan utvecklat. En övning som jag har mycket glädje av.

o Försök hitta en promenadväg ute i naturen, helst så ostört som möjligt i början.

o Börja promenera i lugn takt. Känn in din kropp, hur den rör sig. Finns där några spänningar? Områden som gör ont? Om du hittar några, andas in avspänning och smärtlindring i området, andas ut spänningarna och smärta samtidigt som du fortsätter din lugna promenad. Visualisera hur spänningen eller smärtan ser ut och förändra den visuellt. Finns det fler? Upprepa andningsövningen dit i så fall. Fortsätt så tills det känns bra, samtidigt som du fortsätter din lugna promenad. 

o Känn nu hur hela din kropp rör sig lätt, föreställ dig att den nästan flyter fram över marken, samtidigt som du känner varje lätta steg mot marken. Njut av din kropps rörelser.

o Låt kroppen röra sig, som av sig själv, medan du nu iakttar din andning. Känn hur syrerik luft strömmar in i dina lungor och fyller hela din kropp. Efter några minuter kanske du upplever det som om kroppen är fylld med sprittande champagnebubblor. Fortsätt så 5 – 10 minuter, eller så länge det känns bra.

o Fokusera nu på din omgivning, samtidigt som du behåller fokus på din kropp och din andning. Det här kanske du inte lyckas med första gången, men ge inte upp. Om du inte kan - låtsas att du kan!

Om du fångat känslan av att vara fokuserad kropp och samtidigt medveten om din omgivning, försök ta med dig den till din vardag. För mig har denna övning ökat känslan för min kropps behov, även i en mer stressad miljö.

Jag tror att närvaro kräver ständig träning, ständigt fokus, ständig självdisciplin.

Och jag vet att den totala känslan av lycka kan jag bara uppleva när jag är fullständigt närvarande i nuet. för i detta tillstånd finns ingen oro för framtiden, ingen ångest från det förflutna.

Bara underbart Nu.

Kanske vi en dag blir en Mästare.

Som vi var som litet barn.

Tidigare publicerad  2011-11-12  i Metrobloggen

(Eftersom Metrobloggen inte längre finns publicerar jag delar av mina gamla bloggar här igen)

***