POSITIVT BEROENDE - FINNS DET?

Hajade till idag när jag stötte på uttrycket ”positivt beroende”, ett uttryck jag aldrig hört tidigare. Kan man verkligen vara beroende på ett positivt sätt?

För mig har ordet alltid haft en negativ klang, jag ville verkligen inte vara beroende av någon annan. 

Men är vi inte alltid det? Allt det vi är, är inte det ett resultat av miljö, arv, vår karma – vårt högre syfte i detta liv – eller vad man nu väljer att kalla det?

Om vi vill leva i samklang med naturen t.ex. – är vi då inte beroende av den?

En relation kan inte finnas utan en partner, en familj eller grupp inte utan dess medlemmar.

Så beroendet finns i alla tänkbara konstellationer – när jag tänker efter.

Enligt uppslagsboken betyder beroende ”avhängig av någon eller något för sin förekomst, sitt handlande”, och med den beskrivningen tror jag inte någon kan kalla sig oberoende. Inte ens eremiten i sin grotta klarar sig utan luft, vatten och ev. mat. Eller ljus, apropå den indiske gurun som lär ha klarat sig utan vatten och föda i ett stort antal år, han levde på ljusmeditationer – om vi ska tro tidningarna. Men han är fortfarande beroende av ljus.

Vad är då positivt beroende?

Är det att respektfullt, tillitsfullt och tacksamt ta emot det som ges, det jag behöver? Att ge lika kärleksfullt och respektfullt tillbaka – bara för att jag vill? Att veta att jag klarar mig utan just denna person, denna relation, denna föda om jag måste – min själ klarar sig utan luft och vatten – men klarar den sig utan kärlekens ljus? Knappast!

Aha, nu har jag det…

Positivt beroende måste vara beroendet av allt som låter mig vara i kärlekens ljus, som ger mig dynamisk inspiration, frihet att uttrycka mitt innersta jag, att älska världen, att lita på och låta min fulla potential blomma ut. Att våga ge och ta emot i medvetenhet om att vi alla är ETT.

Beroende av varandra. I kärlek.

Tillsammans kan vi stötta och tillåta varandra att växa och blomstra 

i fullödad kraft och skönhet.

***

Tidigare publicerad  2010-10-15  i Metrobloggen

(Eftersom Metrobloggen inte längre finns publicerar jag delar av mina gamla bloggar här igen)

***

(Tack Anders T för ditt inlägg på Facebook - du fick mig att granska min egen, något cementerade, syn på beroende. Trots att jag vet att allt har två sidor)