Jag
läser ofta inom sociala medier uttryck som ”rensa bort dina energitjuvar”,
”omge dig bara med vänner som ger energi” etc. Visst bör man plocka bort så
mycket stressmoment i sin vardag man kan, en bra energibalans är viktig, men
ibland undrar jag om det inte går till överdrift. Ska jag sluta träffa vänner
som kanske just nu mår dåligt för att jag är rädd de ska ta min energi? (som om
de kunde göra det utan mitt medgivande)
Det
sägs att ord har makt, så när vi säger till oss själva eller andra att vi är
utsatta för energitjuvar signalerar vi inte då förlust av energi till vår
hjärna? Hjärnan som tror på vad vi säger och tänker, svarar då med trötthetskänsla
i kroppen. Just därför önskar jag att vi alla granskar våra ord – är det
verkligen sant? Kan jag vända ordet till något positivt?
Jag
vet ju att jag först bör sätta på mig syrgasmask vid flygtillbud innan jag
hjälper grannen, det är självklart. Men när jag påstår att grannen tar min
energi, är en tjuv, förminskar jag då inte både mig själv och den andre?
Visst
har vi alla ett behov av tid för oss själva, tid för återhämtning, att hämta
energi var vi nu finner den bäst. För mig är det naturen, musiken, målandet.
Men
det finns också en energitillförsel i givandet. När vi ger av oss själva till
andra får vi också tillbaka – i någon form. Det är min övertygelse. Kanske inte
just av personen vi just gett, men universum strävar efter balans. Hela naturen
söker balans.
Nu
kanske du undrar hur universum kan påverka? Min övertygelse är att vi alla hör
ihop i ett universellt energinätverk (enligt strängteorin) och allt du och jag
gör påverkar detta nät. Vi är alla medskapare i universums expansion och vi har
alla tillgång till dess energi. Hur kan någon då stjäla ”min” energi, när jag
kan hämta ny när som helst? Men om vi tänker, (som vi gjort under så lång tid
att det blivit en cementerad övertygelse) att energin är begränsad, då måste vi
ju se till att vi får vår del av kakan. Då bevakar vi svartsjukt det vi tror är
det enda vi får.
Om
vi istället byter perspektiv, om vi förstår att energin är gränslös (att den i
alla fall räcker och blir över till jordens befolkning) – då behöver vi inte
vara rädd för ”tjuvar”.
Mina
funderingar just idag. Jag har själv gått på begreppet ”energitjuv” när jag
sökt orsaken till de senaste årens stora utmattning (det är som bekant lättare
att söka orsakerna utifrån). Nu ser jag mer och mer att den utmattningen kom
från mig själv i min utvecklingsprocess. Jag behövde lära mig hitta balansen
mellan Görandet och Varandet (efter att mestadels varit i Görandet). Jag
behövde lära mig den svåra långsamma vägen att förstå min kropp, för att inse
dess otroliga kapacitet till läkning.
Jag
behövde lära mig vara närvarande i nuet (tränar fortfarande). Att känna tillit till att allt jag behöver kommer
till mig – när det är rätt tid.
Framför
allt behöver jag granska de krav jag ställer på mig själv, krav jag tror samhället
förväntar sig av mig. Jag behöver göra medvetna val vad jag, mitt hjärta, vill
lägga energi på.
Och att noga granska de ord och uttryck många, även jag själv, så lättvindigt slänger oss med.