torsdag 7 maj 2015

Energitjuvar - hur kan de finnas?




Jag läser ofta inom sociala medier uttryck som ”rensa bort dina energitjuvar”, ”omge dig bara med vänner som ger energi” etc. Visst bör man plocka bort så mycket stressmoment i sin vardag man kan, en bra energibalans är viktig, men ibland undrar jag om det inte går till överdrift. Ska jag sluta träffa vänner som kanske just nu mår dåligt för att jag är rädd de ska ta min energi? (som om de kunde göra det utan mitt medgivande)

Det sägs att ord har makt, så när vi säger till oss själva eller andra att vi är utsatta för energitjuvar signalerar vi inte då förlust av energi till vår hjärna? Hjärnan som tror på vad vi säger och tänker, svarar då med trötthetskänsla i kroppen. Just därför önskar jag att vi alla granskar våra ord – är det verkligen sant? Kan jag vända ordet till något positivt?

Jag vet ju att jag först bör sätta på mig syrgasmask vid flygtillbud innan jag hjälper grannen, det är självklart. Men när jag påstår att grannen tar min energi, är en tjuv, förminskar jag då inte både mig själv och den andre?

Visst har vi alla ett behov av tid för oss själva, tid för återhämtning, att hämta energi var vi nu finner den bäst. För mig är det naturen, musiken, målandet.

Men det finns också en energitillförsel i givandet. När vi ger av oss själva till andra får vi också tillbaka – i någon form. Det är min övertygelse. Kanske inte just av personen vi just gett, men universum strävar efter balans. Hela naturen söker balans.

Nu kanske du undrar hur universum kan påverka? Min övertygelse är att vi alla hör ihop i ett universellt energinätverk (enligt strängteorin) och allt du och jag gör påverkar detta nät. Vi är alla medskapare i universums expansion och vi har alla tillgång till dess energi. Hur kan någon då stjäla ”min” energi, när jag kan hämta ny när som helst? Men om vi tänker, (som vi gjort under så lång tid att det blivit en cementerad övertygelse) att energin är begränsad, då måste vi ju se till att vi får vår del av kakan. Då bevakar vi svartsjukt det vi tror är det enda vi får.

Om vi istället byter perspektiv, om vi förstår att energin är gränslös (att den i alla fall räcker och blir över till jordens befolkning) – då behöver vi inte vara rädd för ”tjuvar”.

Mina funderingar just idag. Jag har själv gått på begreppet ”energitjuv” när jag sökt orsaken till de senaste årens stora utmattning (det är som bekant lättare att söka orsakerna utifrån). Nu ser jag mer och mer att den utmattningen kom från mig själv i min utvecklingsprocess. Jag behövde lära mig hitta balansen mellan Görandet och Varandet (efter att mestadels varit i Görandet). Jag behövde lära mig den svåra långsamma vägen att förstå min kropp, för att inse dess otroliga kapacitet till läkning.

Jag behövde lära mig vara närvarande i nuet (tränar fortfarande). Att känna tillit till att allt jag behöver kommer till mig – när det är rätt tid.

Framför allt behöver jag granska de krav jag ställer på mig själv, krav jag tror samhället förväntar sig av mig. Jag behöver göra medvetna val vad jag, mitt hjärta, vill lägga energi på.

Och att noga granska de ord och uttryck många, även jag själv, så lättvindigt slänger oss med.



3 kommentarer:

  1. Agneta Oreheim8 maj 2015 03:57

    Bra! Jag skrev för flera år sedan en krönika med namnet "Välkomna energitjuven!" Jag tror alltså inte heller att det är ngt vi skall eller bör skydda oss emot. Vi bör tacka för dem som "strippar" våra sår, som sänker oss, som får oss att omvärdera oss - även om egot inom oss vägrar - och gärna vill htta ngt att projicera på... Speglingar är utveckling!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Agneta i varje möte, i varje situation, finns ett lärande - när jag väljer att se det så. Speglingar är, som du säger, fantastiska möjligheter att lära känna sig själv. :)

      Jag tänker också på hur vi använder ord utan att reflektera över hur de påverkar vårt omedvetna. Hjärnan tolkar ju orden bokstavligt (vad jag förstått av det jag läst och sett om hjärnan).

      Radera
  2. Jag tror att känslan av utmattning mentalt beror av projiceringar av positiva och negativa känslouppfattningar, lust och olust. Hjärnan lyssnar fortare än vad vi är medvetna om och tar till sig och sänder ut signaler, därav fysisk utmattning.
    Endast en fundering. Medvetna och det omedvetna. Ord, hjärnan lyssnar :) och reagerar på ord som kan förknippas med utmattning, negativa känslor som är olustiga.
    Därav kan en känsla av utmattning-energi förlust uppstå. Man blir liksom tömd av det positiva resurser som medvetet finns.
    Enligt min erfarenhet så måste man sätta gränser efter eget mående. Att samla på positiva händelser, tankar, möten, se det lilla som ger en god känsla. Skriva av sig kan vara ett sätt som jag har gjort i många år.
    Jag är övertygad om att allt levande har en livsuppgift som vi ska lära oss av. För det mesta är man en betraktare och ibland en medhjälpare.
    Utmattnings syndrom tror jag är känslomässigt, hur människan uppfattar projiceringen.
    Hittade din blogg och Tack för alla fina inlägg!

    SvaraRadera