Jag läste
nyligen i ett vetenskapligt dokument från KI ett påstående
att smärtan/symtomen vid fibromyalgi skulle vara ofunktionella eller
’meningslösa’, att de är inte är ett varningstecken på att något är fel i
kroppen. Hur vet man det med
säkerhet? Bara för att vetenskapen (ännu) inte kommit på, eller enats om en
bakomliggande orsak innebär inte att det inte finns, bara att vi kanske ännu
inte har de mätinstrument som behövs. Min erfarenhet, efter att ha använt mig
själv som forskningsprojekt sedan 2005, visar att det kan finnas bakomliggande
orsaker som handlar om en extra känslighet för det kroppen får i sig utifrån.
Låt mig
förklara.
År 2000 fick jag
diagnosen fibromyalgi, (tror jag haft det i större delen av mitt liv), men just
då ändrade jag inget i min livsföring, utan slog bort diagnosen, den skulle
inte få styra mitt liv.
2004 fick jag
ulcerös colit, en sårig kronisk grovtarmsinflammation (i en mycket stressig
period i mitt liv, pluggade heltid på universitetet samtidigt om jag jobbade 70
% - man får inte studiemedel efter 50-årsåldern) och var mycket sjuk, ibland
livshotande, under 6 månader. Ända tills man satte in azatioprin, en
immunreducerande medicin (jag svarade inte på den vanliga medicinen eller de
massiva kortisonkurer jag fick när jag låg inlagd med dropp och ständig
tillförsel av morfin).
Azatioprinet
kanske höll mig vid liv, men det var inte ett liv jag ville leva då det gav mig
ständigt illamående, yrsel, utmattning och håravfall. Dessutom var jag tvungen
att regelbundet lämna blodprov, i början en gång i veckan, då medicinen kunde
slå ut produktionen av de vita blodkropparna. Den här medicinen skulle jag,
enligt min läkare, behöva äta livet ut. Eftersom jag inte såg det som ett
alternativ sökte jag hjälp hos alternativmedicinen. Jag gick till en
näringsterapeut. Och det var det bäst jag gjort, det räddade troligen mitt liv.
Hon satte mig på en sträng kolhydratreducerad diet, då hon bl.a. upptäckte
svamp i blodet (teorier finns att en överväxt av candida skulle kunna ligga bakom
inflammationen).
För att göra en
lång historia kort så upptäckte jag att den förändrade kosten också minskade
min fibromyalgismärta betydligt. Jag kände att jag var på rätt väg och min resa
till att stötta kroppens självläkningssystem blev till slut en bok ”Min vän
Smärtan” som kom ut 2013.
Idag är min tarm
helt frisk, jag har inte ätit någon medicin sedan 2008, min FMS-smärta har
minskat från normalt 6-8 på VAS-skalan till 2-4
- beroende på hur jag sköter min kost, hur stressig min livsföring är
och hur mycket jag anstränger mig fysiskt. För mig är det mycket tydligt att
fel kost ökar smärtan, för så fort jag äter något med socker, gluten,
tillsatser och rött kött ökar smärtan direkt (samma sak med virusinfektioner).
De första åren var jag mycket strikt i min kost, (åt inte ens frukt) men en
gång på en resa föll jag för hotellfrukostens frestelser – och på eftermiddagen
fick jag hög feber med stark smärta. Febern var borta dagen efter (jag får
mycket sällan hög feber, har normalt 36,2 på morgonen). Samma sak hände några
månader efter och när det hänt tredje gången anade jag ett samband.
Om man också ser
tankar som en form av föda, något som man får i sig, som påverkar kroppen, har
jag även där sett att negativa tunga tankar ökar smärtan. På så sätt är smärtan
– för mig – ALLTID en varningssignal att något är fel, vilket hjälper mig att
leva ett sunt liv.
Så kanske vi med
fibromyalgi har en extra känslighet för ämnen som innebär hot mot vår kropps
hälsa på längre sikt, det är en tanke som vuxit sig starkare hos mig senaste
tiden. Att vi, likt forna tiders kanariefåglar som använts i gruvor, varnar för
något som kan skada oss alla i längden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar